Hazratqul Khudojberdi

rebeller & skitstövlar på sidenvägen

 

onda cirkelns förbannade virvlar

diktatorns Lönnmördare i Sverige

Svenska polisens & domstolarnas allvarliga tabbe

 

 

Ingenting händer utan en anledning, säger man. Allt vad som händer i världen, i ett land, med en människa har en orsak, en anledning.

Bilar krockar inte med varandra bara så där, för skojs skull, två människor slåss inte med varandra utan någon anledning. Det finns alltid en anledning, en förklaring till saker och ting som händer med oss, runt omkring oss, med vårt land, med vår värld.

Här vill jag berätta om en tragedi som nästan slutade med döden, släkte två människans – faders och sonens aktiva, normala liv under långa 880 dagar nu. Inte nog med det, tragedin fortsätter leva med sitt eget liv och fortsätter skörda sina offer och ingen vet hur och när ska sluta dessa förbannade onda virvlar…

Vad egentligen döden? Det är ett tillstånd när din kropp slutar fungera som det ska, själen lämnar din kropp likaså ljuset i dina ögon. Blodet slutar cirkulera i din kropp, hjärnan slutar fungera…

Vad ska vi kalla ett liv när allting i din kropp fungerar på halvvarv, eller kanske en kvart varv? Blodcirkulationen fungerar, ditt hjärta slår men din hjärna fungerar inte som det ska. Vissa av sådana tillstånd kallas ”koma”.

Sedan 23 februari 2012 Obidkhon Nazarov befinner sig just i ett sådant tillstånd. Han blev skjuten på huvudet bakifrån. Mördaren visste hur han ska mörda Obidkhon med ett enda skott. Hans plan eller snarare hans order var klar och tydlig: Snabb och effektiv döda objekten med en pistol utrustat med ljuddämpare och sedan blixtsnabb försvinna från platsen.

Obidkhon hade tur. Mördarens kula missade hjärnans centrum med ett par mm som skulle leda till döden. Tack vore detta millimeter misstag lever Obidkhon idag. Men vad är det för liv om man ligger stilla under senaste 880 dagar! Helt utan rörelser. Han matas med hjälp av olika slangar. Hans 28 årige son dygnet runt sitter bredvid sin pappa. Ännu ett förlorat liv på 880 dagar. 

Allt detta hände pga. svenska polisens oförlåtliga slarv. Men de blev förlåtna utan det minsta tvivel, utan något som helst varning. Det kanske ska vara så när man jobbar inom SÄPO - Sveriges säkerhetspolis. (Faktamaterial om det: Hot mot imam inte okänt http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/togs-hotbilden-pa-allvar ). Det var ännu värre med lokala polisen i Strömsund där agerade mördaren.

Det slutade inte där, det där slarvet.

Nu var domstolarnas tur att slarva ordentlig och släppa fri lönnmördarens kumpaner, hans polare som bodde i Sverige och hjälpte mördaren med allt FÖRBEREDELSE TILL VERKSTÄLLANDE AV DIKTATORS ORDER. (Faktamaterial om detta: http://www.op.se/jamtland/stromsund/uzbekiska-paret-frias-igen ). 

En av mördarens kumpaner kvar och har ett obekymrad liv i Sverige medan den andra försvann, likaså mördaren.

Inte heller där slutade slarvets onda cirkel. Nästa medvetna tabbe gjorde ett företag, sedan en till…

Herregud! Är det en välplanerad operation där inblandade aktörer är en diktator, hans lönnmördare, lönnmördarens medhjälpare, svenska lokala och säkerhetspoliser, domstolar, två företag…?

Kan det vara så?

Kanske allt detta är bara en mardröm som snart går över så fort jag vaknar?

Jag klämmer hård på huden av mina armar, slår på mitt ansikte. Det känns, det gör ont, alltså jag drömmer inte och nej, det går inte över. Helvete!

 

Del II.

Det finns antiislamska krafter i Sverige som driver hatkampanjer mot kända, helt fredliga imamer som Obidkhon Nazarov. De använder allt som tillgänglig material för att smutskasta en imam, O.Nazarov i detta fall, inklusive diktators varning för sådana sina motståndare som O.Nazarov samt en oberoende hemsida uznews.net som drevs av uzbekiska journalisten i Berlin som medvetet eller ej spelar en fiol i hatorkestern.  Ni kan kolla deras hatkampanjer här http://jihadimalmo.blogspot.se/2010/05/uzbekisk-imam-i-sverige-styr.html och dem gör detta helt öppet, utan det minsta hinder från statens sida. De startade hatkampanj mot Obidkhon Nazarov år 2010 som så småningom, på något sätt bidrog till att Obidkhon Nazarov blev skjuten i nacken, bakifrån av diktators bödel Yuri Jukovski.

Skjuten imam har vaknat upp ur koma efter två år rapporterade nyhetsbyrån TT den 12 augusti 2014. Tack och lov!

Obidkhon Nazarov fick den andra chansen att leva.

Men hur det gick till att en av lönnmördarens kumpaner, nämligen Nodira Aminova, går fria och jobbar på Byrå mot diskriminering trots allt hennes roll i brottet var allvarlig och avgörande. Det är hon som utförde många förberedelseuppdrag för lönnmördaren som t.ex. fastställa ”objektens” (så kallades Obidkhon Nazarov, man som skulle förgöras på diktator Islam Karimovs order) identitet, bostadsadress och kontakter. Allt arbete styrdes av generallöjtnant Rustam Inoyatov, chef av uzbekiske regimens säkerhetspolis (SNB) via Uzbekistansk ambassad i Riga. Nodira Aminova bodde ett tag i Riga innan flyttade hon till Malmö.

Det var långsiktig planering av uzbekiske SNB att eliminera folkkära imamen Obidkhon Nazarov som redan i sovjettiden var hotat av dåvarande regimen för sina fria ord mot statens alltför mycket hårda kontroll över muslimer.

När 1986 Mikhail Gorbachev kom till makten och förklarade om Perestrojka och Glasnost (Ombyggnation och Öppenhet) då många fritänkare som Obidkhon fick chansen att tala fritt. O. Nazarov redan var känd för sina kloka, filosofiska ord i sin moské i Tasjkent. Tack vore Glasnost fick han chansen tala via Radio Ozodlik, (amerikansk radiostation baserad i Prag som hette Radio Liberty, känd som Free Europa ).

Trots att Moskva lät fritänkarna tala fritt KGB fortsatte sitt arbete och dygnet runt kontrollerade alla oppositionella, religiösa, journalister och aktivister som talade fritt om statens tryck mot samhället, mot medborgare och utmanade folk att slänga munkavlarna och berätta om sina familjtragedier orsakade av staten.

På sidan om oppositionella krafternas frammarsch över hela Sovjet utvecklades religiösa människor som äntligen fick chansen att komma till moskén, kyrkan och andra sina religiösa platser, träffa andra religiösa och utföra fritt, ostört sina böner.

Det välkomnades aldrig av uzbekiska regimen som för tillfälligt var tvungen lyda ordern som kom från Moskva och låta fria tankarna gå fri.

Men Perestrojka och Glasnost slutade med en stor katastrof. Den 19 augusti 1991 en grupp av Gorbachevs närmaste medarbetare, nämligen Vicepresident Yanaev, försvarsminister och några andra ministrar utförde en välorganiserad statskupp i Moskva som avsatte statschefen Gorbachev.  

Islam Karimov var första partisekreterare av Kommunistiska partiet i Uzbekistan som var en del av Kommunistiska partiet i Sovjet. Politbyrå i Moskva som bestämde vilka ska leda partiets regionala avdelningar som per automatik var statschef i republiker.

 

Skitstövel – Sovjets sista och värsta gåva till uzbekiska folket.

Trots att statskupp i Moskva var olaglig och riktade sig framförallt mot Gorbachev, som stödde Karimov i Politbyrå, Karimov bytte sida. Just den dagen, dvs. den 19 augusti 1991 skitstövel Karimov satt i regerings flygplan och var på Sidenvägen till Kina med statsbesök. Han inte kunde avbryta sin viktiga resa och meddelade från flygplanen till regeringschefen Shukrullo Mirsaidov att telegrafera till Moskva och visa stöd till Yanaev.

Men det skulle kosta honom hans post och han kunde gripas för förräderi om det skulle vara Brezjnevs tid och det skulle sluta med ännu värre, t o m avrättning under Stalins tid.

Men skitstövlar brukar ha tur som inte heller förrådde Karimov. Därför att själva Sovjet, den gigantiska stormakten var på väg att kollapsa total och försvinna från världskartan…   

 

Rebeller och skitstövlar födda under Sovjets tryck

Det var ett antal fritänkande människor med rebellisk anda som vågade visa sig så fort urgammal Sovjets ben och armar började knastra som på en gammal farfar som dessutom hade svårigheter med hörsel, uttal och kunde inte heller hålla balans med hjälp sin böjda käpp.

En av dessa rebeller var den modige Shovruq Ruzimuradov. Han var parlamentsledamot från Kashkadarya regionen i Uzbekistan och just där började Islam Karimov sin raketkarriär inom kommunistiska partiet. Karimov var länets partisekreterare som betydde (så var över hela Sovjet) chef över regionen.

Det var likadan överallt, om en person var partisekreterare på ett län, kommun, stad eller företag då den personen per automatik erkändes som chef där.

Det ledde ibland till vissa konstigheter som t.ex., en generaldirektör av en statlig (det fanns bara statliga och ”kollektivägda”, så kallade kolkhozer och sovkhozer samt större föreningar av några sådana) bolag kunde inte ta något viktig beslut utan partisekreterarens godkännande. Dessa skitstövlar var överallt i Sovjets oändliga territorium från Kaliningrad i öst till Kamchatka i väst, från Novaya Zemlya i norr till Termez i syd.

Shovruq var en av dem första som valdes till Uzbekiska Parlamentet trots han var icke kommunistpartimedlem, tvärtom, han var medlem i Folkrörelse Birlik/Enighet.

Birlik föddes 1988 under Gorbachevs Perestrojkatiden parallell med polska Solidarnost, ukrainska Rukh, baltiska, azerbajdzjanska, tadzjikiska, turkmenska och andra ländernas folkrörelser.

Slutet av 1980-talet var egentligen slutet av Sovjets enorma tryck under senaste 70 år.

Tiden gick och situationen började ändras liksom de tusentals små och stora rön som låg under stora stenar, äntligen fick lite fukt, ljus och luft och började växa och knäcka dessa gigantiska klippor som tryckte dem med sina enorma vikt och massiva former.

 

Trots att det var på gränsen till omöjligt väste dessa frön, deras svaga, tunna stammar fram.

Kraft.jpg

De hörde att trummor där ute ropade som galna: F R I H E T!        F R I H E T !!         F R I H E T !!!

Ropen var oavbrutna, det hördes hela tiden, den vibrerade i luften den tidiga vår 1988 som på ett underligt och fantastisk förmåga nådde de undertryckta under många, många år rön som låg under enorma stora stenar och sov. Plötsligt ett av dessa rön hörde rop som kom utifrån och rön väcktes till liv!

 

Han skakade dammen från sina axlar, öppnade sina tunga, belagda av dammen ögonlockar och började ropa själv, han vill först rensa sin hals, luftvägarna fyllda av damm och sedan väcka sina fångna kamrater som låg spridda under dessa fientliga, kalla, gigantiska stenar.

Han var rädd och vill inte vara ensam vaken.

Hans kamrater började vakna av hans rop, en efter den andra.

Först var de lite groggy liksom nyfödda bebis.

Sedan började de skrika precis som bebisar – av rädsla, av lycka, av all dessa helt okända kakofonier!

De kände igen enorma trycket ovanpå sig och plötsligt började gråta och ropa samtidigt, alla rön på olika ljudnivåer som bebisar på barnkammaren på en gigantisk förlösningsavdelningen.

Deras starka röster började blåsa bort all pulveriserade sand som låg på stjälkar på vägen ut.

Nu gällde att agera, trycka sig fram, till solen, till friheten, till rena luften och de började röra på sig, försiktig i början och starkare och starkare med tiden! 

Deras slanka, tunna men starka stjälkar som hade enorm lust och viljan att komma ut ur från alldeles för långa fängelsetiden, från långtidstrycket till ljuset, till solen.  

Äntligen lyckades de trycka sig fram genom slitsarna och knäcka de gigantiska gamla stenarna.

Alla ansträngningar förr eller senare slutar med seger.

Du måste ha tålamod, stark vilja att kämpa och var uthållig – om du verkligen vill vinna!.

En seger är förutbestämt av ödet om man har stark vilja att kämpa, tålamod och uthållighet i längden!

Segern älskar de envisa och okuvliga, som kämpar sig fram trots all motstånd!

Din seger är förutbestämt av ödet, eftersom du har en stark vilja att kämpa, oändligt tålamod och odödliga uthållighet för lång kamp för rätten att vara fri och oberoende!