Rätten till skydd

”1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. ”

Så säger Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna ... www.manskligarattigheter.se/.../europa_501104.pdf

FN:s Allmänna Deklaration om mänskliga rättigheter: ” Artikel 7 . Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 9. 1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får utsättas för godtyckligt gripande eller frihetsberövande. Ingen får berövas sin frihet annat än av sådana skäl och på sådant sätt som föreskrivs i lag.

Artikel 24. 1. Varje barn skall utan diskriminering av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, nationell eller social härkomst, förmögenhet eller börd ha rätt till sådant skydd från sin familjs, samhällets och statens sida som dess ställning som minderårig kräver.

Artikel 26. Alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. I detta avseende skall lagen förbjuda all diskriminering och garantera var och en ett likvärdigt och effektivt skydd mot all slags diskriminering, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt.

http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/060505/fa60247e4d4729d44afe2354639cc316/Konventionen%20om%20medb%20och%20pol%20r%C3%A4ttigheter.pdf 

 

Svenska myndigheterna har skyldighet att följa FN:s regler och EU-konventionen och det gör man. Men det finns undantag och den är stor. Det finns skillnader mellan svenskarnas och asylsökandens rätt till skydd. Det är medborgarskap ger olika rättigheter för var och en.

Samtidigt det finns internationella lagar och regler som kräver att alla ska behandlas lika och alla har samma rättigheter av internationella lagar och regler.

Problemet ligger mittemellan dessa olika identifieringar av individer och deras rättigheter. Flyktingarnas rättigheter kränks ofta och omedvetet av myndigheterna som tar emot de som första instans. Problemet kan kallas okunskap. Man skaffar inte tillräcklig information av ett land varifrån har kommit en flykting som söker asyl. Detta leder till att många flyktingar får avslag och måste återvända hemlandet trots att där borta finns allvarliga hot mot denne personens liv. Hur kan man veta då att hotet verkligen finns och den är allvarlig?


Detta gör man utifrån flyktingarnas berättelser, helst gärna med handlingar som styrker detta samt av landsinformation.

Men här kan uppstå problem om en flykting som flydde för livet från sitt hemland glömt bort att skaffa vissa bevis, faktamaterial som foto, intyg mm. som skulle spela stor roll vid behandling av personens asylansökan. När en flykting inte kan framställa olika bevis som styrker sina berättelser då det är kört för den stackars människan. Därför att myndighetspersonen saknar en obligatorisk skyldighet att anstränga sig för att kolla upp faktamaterial utan man litar på all material som framställs av UD. Man litar på sin UD än en flykting. Just här kan man göra ett stort misstag - inte en, två eller tre utan hundratals gånger. Därför att tillvägagångssättet är detsamma för tusentals handläggarna på Migrationsverket runt om landet.

 

Vi tar ett exempel. Uzbekiska flyktingar från Kirgizistan.

Det finns hundratals fall när väldig många uzbekiska flyktingar från Kirgizistan fick avslag för sin asylansökan. Problemet är detsamma för alla flyktingar: Migrationsverket avslår nästan alla ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige och dessa beslut grundas på UD:s rapport om läget i Kirgizistan.

UD och andra svenska myndigheterna skyndar sig inte med att uppdatera sin landsinformation om Kirgizistan och inte heller Migrationsverket gör detta. Man föredrar att lita på sin UD och utifrån det fattar man beslut som leder till att alla flyktingar som flydde från massaker tvungna åka hem till Kirgizistan.

Varför Kirgizistan är så viktig, vad som är speciellt med detta land? Det är viktigt att ta upp denna fråga p.g.a. att idag Migrationsverket tar för ofta negativa beslut för flyktingarna från Kirgizistan och deras beslut grundas på bristfälliga landsinformationer av UD.

Dessa felaktiga och bristfälliga informationer om Kirgizistan leder till att många svenskar och speciellt myndighetspersoner från Migrationsverket, Migrationsdomstolar, offentliga biträde av flyktingar, utrikesinstitutet, journalister mm. har felaktig bild om detta land.

UD delvis förstår problemet och skriver följande: ”Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor”.

Men denna ursäkt kan inte godtas. Varför? Därför att alltför många människor i allmänt och myndighetspersoner i synnerhet litar på UD och söker inga mer specifika informationer om ett land som t.ex. om mänskliga rättigheterna. Här upprepas samma problem som nämndes tidigare (myndighetspersonen saknar en obligatorisk skyldighet att anstränga sig för att kolla upp faktamaterial utan man litar på all material som framställs av UD).

Man litar på sin UD och de flesta människor (tjänsteman, offentliga biträde mm) nöjer sig med landsinformationen som finns lättillgängliga.

Vad skriver då UD i sin Rapport om Kirgizistan. Där skriver man bl.a. följande: ”... Polis och säkerhetsorgan har ökat sin övervakning av den uzbekiska minorite­ten i Kirgizistans del av Ferghanadalen. Minoriteten har utsatts för frihets­berövanden till följd av polisens eller säkerhetsorganens satsning på ”kamp mot terrorism”. Detta kan också ha varit en av orsakerna till de etniskt färgade oroligheterna i juni 2010...”.

 

”... Efter det för Kirgizistan så dramatiska året 2010 – med omfattande protester och sammandrabbningar med polisen, störtande av regimen Bakiev, etniska oroligheter, antagande av ny författning och parlamentsval – får 2011 beteck­nas som ett betydligt mer lugnt år.”

 

Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk. Icke-kirgizer säger sig ibland vara diskriminerade, främst genom att de nekas tillträde till högre statliga ämbeten. Såväl ryssar som uzbeker är under­representerade i det politiska livet. År 2001 erhöll dock ryskan status som offi­ciellt språk. I hela landet, men framför allt i de södra delarna, har spänningarna mellan kirgizer och uzbeker ökat efter de etniskt färgade oroligheterna somma­ren 2010 även om läget i söder under 2011 präglades av ett skört, men under ytan spänt, lugn.”. (Källa: http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/europa-och-centralasien?c=Kirgizistan ).

 Trots att UD ursäktar sig och skriver att denna rapport inte kan ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet både Migrationsverket och Migrationsdomstolar grundar sina beslut på UD:s rapport. Migrationsöverdomstolar ser inga juridiska fel i ärenden och också avslår att ta upp många flyktingars ansökan om nytt prövning a deras ärende.

 

Orsaken till flertal negativa beslut till asylsökande uzbeker från Kirgizistan kan vara så att beslutsfattarna saknar särskilt intresse eller skyldighet att söka informationen från andra källor. Inte heller flyktingarnas offentliga biträde försöker anstränga sig för att ta fram bättre bild om läget i Kirgizistan.

Därför stämplar först Migrationsverket och därefter Migrationsdomstolar avslag efter avslag för många hård drabbade asylsökande uzbeker från Kirgizistan.

Det kan vara rätt beslut – om beslutet grundar sig på senaste fakta/landsinformation, sunt förnuft och flyktingarnas livssituation.

UD borde uppdatera sin landsinformation om Kirgizistan utifrån senaste rapport av Amnesty International, HRW, State Department of USA och Internationella kommissionen, ledda av finländaren Kimmo Kiljunen och MR-aktivister från trakten.

 

Vet ni t.ex. att den etniska diskrimineringen av etniska minoriteter, speciellt uzbeker, är systematiska och omfattande över hela landet i Kirgizistan?

Vet ni att hela världen kämpar för att kirgiziska myndigheterna ska släppa fri den livstidsdömda MR-aktivisten Azimjon Askarov? (http://www.opensocietyfoundations.org/press-releases/azimjan-askarov-takes-his-torture-and-unfair-trial-kyrgyzstan-human-rights-committee ).

 

Vet ni att Kimmo Kiljonen fick en sådan stämpling som persona non grata av kirgiziska parlamentet för sitt hårda arbete i kommissionen? (http://www.rferl.org/content/head_of_commission_on_kyrgyz_violence_declared_persona_non_grata/24205930.html ).

 

 

UD måste anstränga sig lite mer och ta ansvar för sina rapporter – om man har bestämd sig att ge allmänheten landsinformation om ett land i världen.

 I ovannämnda rapport av UD om Kirgizistan saknas en av allra viktigaste fakta: Omfattande och systematiska brott mot mänskliga rättigheter mot etniska minoriteter, speciellt mot uzbeker. UD bör uppdatera sin landsinformation om Kirgizistan med några viktiga informationer om detta land, t.ex följande: REPORT OF THE INDEPENDENT INTERNATIONAL COMMISSION OF INQUIRY INTO THE EVENTS IN SOUTHERN KYRGYZSTAN. IN JUNE 2010,  (http://reliefweb.int/sites/reliefweb.int/files/resources/Full_Report_490.pdf ).

I denna Rapport står bl.a. följande:”... Criminal investigations and trials which have resulted from the June events have been marked by breaches of the ICCPR fair trial rights. Large scale sweep operations conducted in Uzbek mahallas on 21 to 23 June and the smaller scale search operations which then followed have involved ill-treatment and arbitrary arrest and detention. There has been selective prosecution targeting the ethnic Uzbek minority. Defence lawyers representing ethnic Uzbek defendants have been subject to improper interference and intimidation….”.

“…The failure of members of the security forces to protect their equipment raises questions of complicity in the events, either directly or indirectly. Further, some members of the military were involved in some of the attacks on the mahallas…”.

Vad gjorde kirgiziska staten efter denna Rapport?

I stället att vara tacksam för flera månaders hård arbete av kommissionen och vidta åtgärder kirgiziska parlamentet beslutade att vägra erkänna alla faktamaterial i denna Rapport och förklara kommissionens ordförande Kimmo Kiljonen som ”persona non grata”.

Detta förklarar mycket och visar tydlig om kirgiziska politikernas djup rotade nationalism, deras sjuk stolthet över kirgiziska folkets herravälde i ett land där en fjärdedel av befolkningen är etniska uzbeker, deras svårigheter att erkänna brott mot mänskliga rättigheterna och hur bemöter man kritiken av en internationell kommission.

Nästan exakt samma slutsatser gjorde State Department of USA i sin års rapport 2011 och skrev att allmänna situationen är fortfarande svårhanterlig, det fortsätter kränkningar mot etniska minoriteter, speciellt utsätta grupper är uzbeker (http://www.fergananews.com/news/18754 ).


OSSE, EU och svenska staten bör ta hänsyn till situationen i Kirgizistan utifrån all faktamaterial om systematiska brott mot mänskliga rättigheterna, speciellt när det gäller etniska minoriteter i Kirgizistan.

UD måste undersöka lite djupare och konstatera i sin landsrapport om Kirgizistan att exakt efter 20 år upprepades etnisk rensning riktade mot uzbeker. Den första massakern mot uzbeker inträffade i Juni 1990 och den andra  i Juni 2010. I båda fall lokala kirgiziska politiker var inblandade i dessa omfattande attacker mot uzbekiska mahalla – områden som är tätbefolkade av uzbeker.  En hel ung generation av kirgizer föds, blev vuxna och startar igen en massaker mot just etniska uzbeker. Det måste vara en varningssignal för alla politiker både i Kirgizistan och utomlands.

 

Det orsakar mänskliga tragedier när Migrationsverket ofta tar beslut att utvisa dessa hård drabbade av etniska sammanstötningar flyktingar från Kirgizistan, speciellt drabbas kvinnor och barn. Det finns åtskilliga fall när flyktingfamiljer från Kirgizistan som ofta består av en ung mamma med 2..3 små barn får avslag av Migrationsverket för sina asylansökan. Dessa unga mammor och små barn är redan hård drabbade av etniska rensningar i hemlandet, kvinnor har förlorat sina man i kriget, barn sina pappor och de vandrar förna sovjetiska länder, hittar inga skydd där och till slut lyckas ta sig till Europa, till Sverige. Men här i stället en förståelse av deras situation, i stället skydd för små barn får dessa flyktingar hård slag på ansikte i form av avslag och utvisning.

Vart ska de ta vägen? Det finns inget hus, inga människor i deras total förstörda och nerbrända hus som väntar dessa stackars människor med öppna armar. Det finns inga myndigheter i hemlandet som skulle välkomna de, stödja och hjälpa de att få taket över huvudet, mat på bordet.

Migrationsverket ofta grundar sina beslut utifrån varje individ. Det är rätt. Men när denna stackars individen säger att det är omöjligt att återvända hem eftersom det finns inget hus, ingen hjälp att överleva i hemlandet då Migrationsverket struntar i och accepterar inte i sådana förklaringar av flyktingarnas.

Varför? Hur ska vara en individuell prövning om man inte tar hänsyn alls just till flyktingarnas individuella livssituation?

Är det inte hot mot en människans liv när denna människa först har blivit utsätt för systematiska kränkningar och sedan för attacker av nationalister, som satte eld på deras hus, rånade öppet och beslagtog deras tillgångar, dödade deras pappor och söner som försökte försvara sig, sin familj?

Hur en mamma med 2..3 barn som drabbats hård av dessa etniska sammanstötningar kan återvända hem och ge sina små barn ett trygg liv där?

Internationella organisationen för mänskliga rättigheter i Uzbekistan tycker att svenska, norska, danska, tyska myndigheterna och andra stater - medlemmar i EU bör anskaffa sig senaste faktamaterial om situationen avseende respekt för mänskliga rättigheter i Kirgizistan och speciellt uppmärksamma myndigheternas agerande mot systematiska kränkningar av utsätta grupper som etniska minoriteter. Man ska uppmärksamma etnisk diskriminering av uzbeker som inträffar varje dag, har omfattande och allvarliga konsekvenser för alla, speciellt för kvinnor och barn.

 

Den Internationella organisationen för mänskliga rättigheter i Uzbekistan.

2014-02-02, Anger, Frankrike